.

Hej käre läsare!

Befinner oss fortfarande på dödens strand - Pantai Cenang, Langkawi, Malaysia. Manetnyheten (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6530600.ab) har säkerligen nått de flesta av läsarna men har inte hindrat oss från att bada. Vädret fortsätter att vara underbart och vattnet ligger på en temperatur över 30 grader. Rödheten har övergått till brunhet, ölen fortsätter att svalka våra strupar och Mohammed sover fortfarande på stranden.

I onsdags förberedde vi oss på något annat än stranden. En heldag med mopeder, upptäcksfärd och äventyr förvandlades på några minuter till en dag av sorg. Två av resenärerna hade lämnat sin körkort hemma, den tredje var fruktansvärt besviken. Vad som mycket väl kunde ha blivit årets dag utvecklades till en dag vi fortfarande kommer minnas men ack i negativ bemärkelse.
Trots nederlaget med mopederna bestämde vi oss för att göra en utflykt ändå. Vi siktade in oss på Temurun waterfall ett vackert vattenfall enligt säkra källor. Vår taxichaufför körde oss 45 minuter till andra sidan ön. Väl där möttes vi av en skrattande Malaysian som på väldigt krasslig engelska förklarade att vi borde stoppa vår taxi då det fanns finare vattenfall på ön. Vi insisterade på att fortsätta färden in i djungeln. Väl där trillade pusselbitarna på plats.
Vattenfallet var inget vattenfall. Det var ett fall.

Vi möttes av en stor bergvägg. Inget vatten syntes till förutom en liten pöl. Man såg tydliga konturer som visade på att det skulle finnas vatten där egentligen. Vattenfallet hade nog varit grymt imponerande, om det funnits vatten vill säga. Med krossande drömmar lämnade vi bergväggen och började vandra tillbaka. Väl där möttas vi åter igen av den skrattande Malaysianen. Han förklarade att det inte fanns något vatten vid denna årstid och kläckte också ur sig att det var väldigt svårt att få taxi där ifrån. Uppgivna som vi var bad vi honom om skjuts till närmaste civilisation. Han var på annat uppdrag med lovade att komma tillbaka mot en liten penning. Vi började gå längs vägen som kantades av alla möjliga vilda djur.

Senare samma dag begav sig Berggren och Königsson ut på en promenad längs den Malaysiska landsbygden. En promenad som blev så mycket mer än vad dom tänkt sig. En plötsligt plask i ån dom just passerat. En varelse från forntiden. Godzillas son. En varan. Två varaner. Tre varaner. Sandbanken kryllade av dessa dinosaurier. En livrädd Königsson. En exalterad Berggren.
För att lära sig mer om dessa djur beslöt sig Berggren för att ta sig en närmare titt. Han gick längs vattnet. På betryggande avstånd följde Königsson honom motvilligt med. Dock hade varaner lämnat oss för denna gång. Berggren höjde sin knytna näve. Han svor att komma tillbaka. Han var inte besegrad.

Nu har vi bokat flyget till Phuket och kommer befinna oss på thailändsk mark den åttonde februari. Vi ska spendera de sista dagarna som vi startade veckan. Insupa de sista solstrålarna Malaysia har att erbjuda. Planerar att besöka staden i Langkawi imorgon för att se vad den har att erbjuda. Kvällens upplägg ser ut som följande. Balkongmys, öl, middag, öl, öl, Babylon, Sunba och Craft Tonez. Hoppas ni överlever kylan, det går ingen nöd på oss iallafall.




(Det så kallade vattenfallet)


(Boysen undrar vart vattnet är)


(CB har tappat hoppet fullständigt)


(Königsson betraktar väggen)