Nasi Goreng
En dryg vecka har gått sedan vi sist uppdaterat. En vecka full av sol, bad och ny vänskap. Vi befinner oss fortfarande på Langkawi och solen fortsätter att lysa. De första dagarna såg i princip sett likadana ut med några undantag. Vi har legat på stranden och bara njutit av hettan och jobbat på brännan. Ett tag kvar till den åtråvärda läderbruna hyn, men en bit på vägen har vi åtminstone kommit.
Under veckan som gått har vi skapat oss några nya fasta rutiner, både på gott och ont. Morgonbraket under Berggrens ledning fortsätter att gå i rätt riktning, eftermiddagens balkong mys och fotbollsspelande i de sista dagsljuset. Har även hittat ett favorit matställe, vid namn Tomato (otroligt fyndigt namn må vi säga) där vi äter i princip varje måltid. Tomato kan nog inte skryta om öns godaste mat men mycket troligt den billigaste. Stora potioner till ett lågt pris gillas i våra ögon.
Vi har även haft nöjet under veckan att stifta bekantskap med öns bästa coverband som spelar varje kväll på öns styggaste uteställe, Sunba. Namnet på banden är fortfarande en gåta men de höjer stämningen till skyarna på den lilla klubben. Golvet kokar av alla möjliga personligheter, allt från suspekt ladyboys, tjocka malaysianer med pälsmössa och solglasögon, galna svenskar och gamla skäggiga indier.
När vi ändå är inne på ämnet musik vill vi inte glömma nämna en mycket mindre begåvad artist. Vi väljer att kalla honom "fix you-mannen". Namnet har han fått på grund av öns sämsta sånginsats när han totalt misslyckades att axla Coldplay's underbara låt "fix you". Som de flesta vet är låten till att börja med otroligt svårsjungen, även för musikalisk begåvning. Mannen som totalt saknar de sistnämnda hade en ton rätt och uppträdandet var så skrattretande dåligt att man inte visste om man skulle skratta eller gråta.
En annan lustig figur som cirkulerat runt på vårat hotell den senaste veckan är UNICEF-arbetarn Mohammed. En palestinsk flykting som driver runt som en vålnad och följer efter allt och alla vare sig de vill det eller inte. Vi vet inte vart han bor, hans bakgrund är oklar och hans engelska risig. Såg honom dock sova i en stol igår natt utanför en tom lägenhet, det enda som är säkert gällande mannen är att han är hög i stort sett varje minut av dygnet. Mohammed är och förblir ett av universums ouppklarade mysterium.
Efter en dryg vecka på stranden var vi sugna på att testa något nytt så idag har vi spenderat dagen med att ö-hoppat runt den malaysianska skärgården. "Island hoppingen" började tidigt imorse där vi slöt upp med vårat gäng för dagen. Det bestod av en trevlig malaysisk familj, ett stort gäng muslimer, några japaner och sist men inte minst den indiska familjen med sin bortskämda son. Det uppbarade sig ganska snabbt att sonen i familjen inte var den klyftigaste i vårt gäng. Han briljerade med ganska uppenbar fakta och axla snabbt rollen som egen utnämnd guide. Flytväst var tydligen inget för honom men han rättade sig snabbt efter en tillsägelse från våran kapten. Gott och kort kan man säga att han var en förvuxen jättebebis på cirka 30 år.
Vårat goda humör lät sig dock inte rubbas och dagen var trevlig. Vid första stopppet fick tillfälle att se en ö formad som en gravid kvinna, en sötvatten sjö omgiven av berg och apor. Andra stoppet var det dags för örnskådning. Var kanske inte lika imponerade som vi hade föreställt oss, langkawis örnar är långt ifrån lika mäktiga som deras svenska släktningar. Det var relativt coolt att se cirka 100 örnar cirkulera runt oss men örnarna i sig imponerade inte. De likande mest en stor skara måsar i större skala. Sista stoppet var vid en fin strand där det blev bad och solande.
Just nu sitter vi på balkongen och har just avnjutit en kall pepsi och chips. Kvällens öde är fortfarande ovist men närmast väntar dusch och sedan middag på Tomato. Filip har dock börjat lessna på ris och kyckling så snart blir det att testa något annat. Resten av gänget kan inte annat än hålla med att det skulle vara gott att känna en ny smak för omväxlingens skull. Nedan kommer några bilder från veckan som gått, enjoy!
Ljuvasol's resetips nr 4: Kolla alltid upp visumregler innan resan påbörjats. Annars sitter man plötsligt på en ö i malaysia och kan inte åka båt utan måste flyga....
(Mohammed, mannen, våldnaden, mysteriet)
(Filip och hans nya indiska vän)
(island of the pregnant women)
(njuter av utsikten)
(en av Langkawi's många stränder)
Under veckan som gått har vi skapat oss några nya fasta rutiner, både på gott och ont. Morgonbraket under Berggrens ledning fortsätter att gå i rätt riktning, eftermiddagens balkong mys och fotbollsspelande i de sista dagsljuset. Har även hittat ett favorit matställe, vid namn Tomato (otroligt fyndigt namn må vi säga) där vi äter i princip varje måltid. Tomato kan nog inte skryta om öns godaste mat men mycket troligt den billigaste. Stora potioner till ett lågt pris gillas i våra ögon.
Vi har även haft nöjet under veckan att stifta bekantskap med öns bästa coverband som spelar varje kväll på öns styggaste uteställe, Sunba. Namnet på banden är fortfarande en gåta men de höjer stämningen till skyarna på den lilla klubben. Golvet kokar av alla möjliga personligheter, allt från suspekt ladyboys, tjocka malaysianer med pälsmössa och solglasögon, galna svenskar och gamla skäggiga indier.
När vi ändå är inne på ämnet musik vill vi inte glömma nämna en mycket mindre begåvad artist. Vi väljer att kalla honom "fix you-mannen". Namnet har han fått på grund av öns sämsta sånginsats när han totalt misslyckades att axla Coldplay's underbara låt "fix you". Som de flesta vet är låten till att börja med otroligt svårsjungen, även för musikalisk begåvning. Mannen som totalt saknar de sistnämnda hade en ton rätt och uppträdandet var så skrattretande dåligt att man inte visste om man skulle skratta eller gråta.
En annan lustig figur som cirkulerat runt på vårat hotell den senaste veckan är UNICEF-arbetarn Mohammed. En palestinsk flykting som driver runt som en vålnad och följer efter allt och alla vare sig de vill det eller inte. Vi vet inte vart han bor, hans bakgrund är oklar och hans engelska risig. Såg honom dock sova i en stol igår natt utanför en tom lägenhet, det enda som är säkert gällande mannen är att han är hög i stort sett varje minut av dygnet. Mohammed är och förblir ett av universums ouppklarade mysterium.
Efter en dryg vecka på stranden var vi sugna på att testa något nytt så idag har vi spenderat dagen med att ö-hoppat runt den malaysianska skärgården. "Island hoppingen" började tidigt imorse där vi slöt upp med vårat gäng för dagen. Det bestod av en trevlig malaysisk familj, ett stort gäng muslimer, några japaner och sist men inte minst den indiska familjen med sin bortskämda son. Det uppbarade sig ganska snabbt att sonen i familjen inte var den klyftigaste i vårt gäng. Han briljerade med ganska uppenbar fakta och axla snabbt rollen som egen utnämnd guide. Flytväst var tydligen inget för honom men han rättade sig snabbt efter en tillsägelse från våran kapten. Gott och kort kan man säga att han var en förvuxen jättebebis på cirka 30 år.
Vårat goda humör lät sig dock inte rubbas och dagen var trevlig. Vid första stopppet fick tillfälle att se en ö formad som en gravid kvinna, en sötvatten sjö omgiven av berg och apor. Andra stoppet var det dags för örnskådning. Var kanske inte lika imponerade som vi hade föreställt oss, langkawis örnar är långt ifrån lika mäktiga som deras svenska släktningar. Det var relativt coolt att se cirka 100 örnar cirkulera runt oss men örnarna i sig imponerade inte. De likande mest en stor skara måsar i större skala. Sista stoppet var vid en fin strand där det blev bad och solande.
Just nu sitter vi på balkongen och har just avnjutit en kall pepsi och chips. Kvällens öde är fortfarande ovist men närmast väntar dusch och sedan middag på Tomato. Filip har dock börjat lessna på ris och kyckling så snart blir det att testa något annat. Resten av gänget kan inte annat än hålla med att det skulle vara gott att känna en ny smak för omväxlingens skull. Nedan kommer några bilder från veckan som gått, enjoy!
Ljuvasol's resetips nr 4: Kolla alltid upp visumregler innan resan påbörjats. Annars sitter man plötsligt på en ö i malaysia och kan inte åka båt utan måste flyga....
(Mohammed, mannen, våldnaden, mysteriet)
(Filip och hans nya indiska vän)
(island of the pregnant women)
(njuter av utsikten)
(en av Langkawi's många stränder)
Malaysia - solgudens rike
Hej kära bloggläsare äntligen har vi lämnat vidriga Vietnam och anlänt till soliga Malaysia. Första dygnen spenderades i Kuala Lumpur med skiftande hotellstandard. Vi kom till Kuala Lumpur (eller KL som innefolket kallar det) sent på torsdagskvällen och trötta och slitna som vi var tog vi första bästa hotell vi hittade. Hotelletrummen kan beskrivas som en blandning mellan sörbyns celler och lumpenlogement. Med otrevliga receptionister och läskiga ljud i korridorerna under natten flydde vi fältet dagen efter.
På jakt efter nytt boende såg vi att vi anlänt till en stad med klart högre standard än Saigon. Husen var höga, gatorna rena, folket feta och trafiken strukturerad. I brännande hetta cirkulerade vi runt i staden och hittade ett boende. Bollywood guesthouse som precis som namnet avslöjar hade ett helt klart indiskt tema. Vi möttes av en väldigt kort indisk man i sina bästa år. Han visade glatt upp sitt lilla mansion. Vi bad om att få se rummet innan vi bestämde oss och väl där möttes vi av en sovande man. Han visade sig sedan vara god vän med värden och vad han egentligen gjorde i rummet (som för övrigt låg högst upp på vinden) är fortfarande oklart. Om standarden på förre hotellet var dåligt så var detta katastrofalt men för priset vi fick betala kunde vi inte förvänta oss annat. Det lilla skyfet på vinden var på sin höjd varit 8 kvadratmeter. Rummet bestod av två våningsängar som troligtvis blivit upphittade i någon bunker från andra världskriget. Väggen till rummet intill var en cm tjock playwoodskiva som inte nådde hela vägen upp och lyhört var väl bara ordet. Dörren hade ett lås, men det fungerade inte och lakanen är det ännu oklart om de varit tvättade senaste åren. Får ju absolut inte glämma att nämna de råttbitna filtarna som skulle fungera som täcken.
Restena av dagen blev händelserik. Vi hann med ett försök med att komma upp i twin tower (skulle ju tydligen köat på morgonen innan de öppnat för att få biljett upp), göra stan och besöka en grotta utanför staden. Denna grotta visade sig vara över förväntningar vi hade innan. Det var en mäktig grotta med en nyfiken apkoloni längst in i grottan. Se bild för att förstå..'
Kvällen blev lugn och vi gick runt och kikade i KL.
För att stilla våran hunger på höga byggnader besökte vi istället KL tower dagen efter. Denna 250 meter höga byggnad bjöd på en fin utsikt över staden. Resten av dagen blev lugn och efter några timmar på stan blev det middag och tidig kväll. För att åter komma tillbaka till Bollywood guesthouse så måste vi självklart nämna en sak till. När Königsson och Rutqvist skulle gå ner till toaletten och göra sig redo för natten hände något överraskande. Rutqvist kom på den brilljanta idén att skrämma sin toalettkamrat och skrek "Marcus, akta musen". Königsson hoppade till skräckslagen och Rutqvist fick sig ett gott skratt. I samma situation blickar Königsson ut över golvet och döm av hans förvåning såg han lik förbannat en musjävel. Han påpekade givetvis detta direkt till den skrattande Rutqvist men som självklart inte trodde på det. Königsson stannade överst på trappan och vägrade gå ner och Rutqvist fick ta täten. När han kommit längst ner på trappan fick han äta upp sin skratt. Musen sprang förbi hans fötter och han flög uppför trappen. Toalettbesöket gick för övrigt annars enligt planerna och vi kunde sedan somna in i det unkna guesthouset. Denna berättelse kan låta lite fjantig då varken av oss egentligen inte är musrädda men till vårat försvar skyller vi på att vad som helst kunnat bo innanför Bollywoods väggar.
Igår anlände vi till Langkawi och vi möttes av stekande hetta och stränder. Vi kände direkt att vi kommit dit vi längtat så länge. Vi bor på ett fint hotell cirka 10 meter från stranden där vi från våran balkong i skrivande stund blickar ut över indiska oceanen. Kommande dagar kommer vi spendera på stranden och ta igen förlorade soltimmar. Vissa personer i sällskapen underskattade solens styrka och är rödare än andra. Mer uppdateringar från stranden kommer...
(Vi kanske inte kom upp men fick en skymt av Twin tower)
(Indisk festival nästa vecka, ska tydligen rymmas 500 000 indier här)
(Inuti Grottan, fortfarande oklart om hur alla ska rymmas)
(en av alla stygga apor)
(Bollywood Guesthouse, 5-stjärnigt hotell, ska tydligen vara fint)
(En view from ovan från KL tower)
(Langkawi beach, the place to be)
(Kriffe Berggren)
På jakt efter nytt boende såg vi att vi anlänt till en stad med klart högre standard än Saigon. Husen var höga, gatorna rena, folket feta och trafiken strukturerad. I brännande hetta cirkulerade vi runt i staden och hittade ett boende. Bollywood guesthouse som precis som namnet avslöjar hade ett helt klart indiskt tema. Vi möttes av en väldigt kort indisk man i sina bästa år. Han visade glatt upp sitt lilla mansion. Vi bad om att få se rummet innan vi bestämde oss och väl där möttes vi av en sovande man. Han visade sig sedan vara god vän med värden och vad han egentligen gjorde i rummet (som för övrigt låg högst upp på vinden) är fortfarande oklart. Om standarden på förre hotellet var dåligt så var detta katastrofalt men för priset vi fick betala kunde vi inte förvänta oss annat. Det lilla skyfet på vinden var på sin höjd varit 8 kvadratmeter. Rummet bestod av två våningsängar som troligtvis blivit upphittade i någon bunker från andra världskriget. Väggen till rummet intill var en cm tjock playwoodskiva som inte nådde hela vägen upp och lyhört var väl bara ordet. Dörren hade ett lås, men det fungerade inte och lakanen är det ännu oklart om de varit tvättade senaste åren. Får ju absolut inte glämma att nämna de råttbitna filtarna som skulle fungera som täcken.
Restena av dagen blev händelserik. Vi hann med ett försök med att komma upp i twin tower (skulle ju tydligen köat på morgonen innan de öppnat för att få biljett upp), göra stan och besöka en grotta utanför staden. Denna grotta visade sig vara över förväntningar vi hade innan. Det var en mäktig grotta med en nyfiken apkoloni längst in i grottan. Se bild för att förstå..'
Kvällen blev lugn och vi gick runt och kikade i KL.
För att stilla våran hunger på höga byggnader besökte vi istället KL tower dagen efter. Denna 250 meter höga byggnad bjöd på en fin utsikt över staden. Resten av dagen blev lugn och efter några timmar på stan blev det middag och tidig kväll. För att åter komma tillbaka till Bollywood guesthouse så måste vi självklart nämna en sak till. När Königsson och Rutqvist skulle gå ner till toaletten och göra sig redo för natten hände något överraskande. Rutqvist kom på den brilljanta idén att skrämma sin toalettkamrat och skrek "Marcus, akta musen". Königsson hoppade till skräckslagen och Rutqvist fick sig ett gott skratt. I samma situation blickar Königsson ut över golvet och döm av hans förvåning såg han lik förbannat en musjävel. Han påpekade givetvis detta direkt till den skrattande Rutqvist men som självklart inte trodde på det. Königsson stannade överst på trappan och vägrade gå ner och Rutqvist fick ta täten. När han kommit längst ner på trappan fick han äta upp sin skratt. Musen sprang förbi hans fötter och han flög uppför trappen. Toalettbesöket gick för övrigt annars enligt planerna och vi kunde sedan somna in i det unkna guesthouset. Denna berättelse kan låta lite fjantig då varken av oss egentligen inte är musrädda men till vårat försvar skyller vi på att vad som helst kunnat bo innanför Bollywoods väggar.
Igår anlände vi till Langkawi och vi möttes av stekande hetta och stränder. Vi kände direkt att vi kommit dit vi längtat så länge. Vi bor på ett fint hotell cirka 10 meter från stranden där vi från våran balkong i skrivande stund blickar ut över indiska oceanen. Kommande dagar kommer vi spendera på stranden och ta igen förlorade soltimmar. Vissa personer i sällskapen underskattade solens styrka och är rödare än andra. Mer uppdateringar från stranden kommer...
(Vi kanske inte kom upp men fick en skymt av Twin tower)
(Indisk festival nästa vecka, ska tydligen rymmas 500 000 indier här)
(Inuti Grottan, fortfarande oklart om hur alla ska rymmas)
(en av alla stygga apor)
(Bollywood Guesthouse, 5-stjärnigt hotell, ska tydligen vara fint)
(En view from ovan från KL tower)
(Langkawi beach, the place to be)
(Kriffe Berggren)
Goodbye Vietnam
Har äntligen hittat lugnet i Saigon. Sitter utanför en restaurang i centrala Saigon och har nyss avnjutit en sagolik burgare i äkta västerländskt stuk.
Gårdagen spenderade vi på ett av Vietnams äldsta tåg tillbaka till storstaden Saigon. Ett rent helvete i en varm och fuktig tågvagn. Denna vagn var fylld med många spännande personer som bjöd på underhållning under färden. Det enda i vagnen som var från det senaste århundradet var två nyinstallerade plattskärmar där riktiga toppfilmer varvades med något som troligtvis var en vietnamesisk variant av Stefan och Krister (baserat på skratten) visades hela resan. Allt var ju dock självklart dubbat till vietnamesiska så vi fick nöja oss med att skratta när resten av vagnen skrattade.
Resan i sig tog ungefär åtta timmar och de vi hade i våra lunchpåsar var några chokladkex, bananer och vatten. Vi var med andra ord mycket hungriga när vi anlände i Saigon på kvällen. Vi tog en taxi till ett område med mycket hotell och turister. Vi lyckades hitta ett hotell med inte allt för bra standard på en avstickargata. Extra bädden (lotten föll på Christoffer) var en madrass in klämd mellan två små sängar. Toaletten beskrivs bäst som en noliatoalett uppställd bara för kvällen. Vi hittade senare på kvällen även ett stort antal myrgångar längs väggen och golvet. Vi hade inte hjärta att väcka stackaren som hade nattskiftet på hotellet. För att detta ska vara lika roligt för er som för oss måste vi upplysa er om att det varje hotell sover en eller flera stackare på en madrass nere i recpetionen. 24 hour service kan man säga. Blev väldigt shockade första morgonen vi kom ut ur hissen och hotellvärden ligger på en madrass och sover. Nog om det.
Vi tog en middag och sedan en tidig kväll för att ladda upp oss.
Ljuvasol's resetips nr 3: Undvik ögonkontakt med allehanda gatuförsäljare då du annars får en hel drös tandlösa försäljare efter dig.
Gårdagen spenderade vi på ett av Vietnams äldsta tåg tillbaka till storstaden Saigon. Ett rent helvete i en varm och fuktig tågvagn. Denna vagn var fylld med många spännande personer som bjöd på underhållning under färden. Det enda i vagnen som var från det senaste århundradet var två nyinstallerade plattskärmar där riktiga toppfilmer varvades med något som troligtvis var en vietnamesisk variant av Stefan och Krister (baserat på skratten) visades hela resan. Allt var ju dock självklart dubbat till vietnamesiska så vi fick nöja oss med att skratta när resten av vagnen skrattade.
Resan i sig tog ungefär åtta timmar och de vi hade i våra lunchpåsar var några chokladkex, bananer och vatten. Vi var med andra ord mycket hungriga när vi anlände i Saigon på kvällen. Vi tog en taxi till ett område med mycket hotell och turister. Vi lyckades hitta ett hotell med inte allt för bra standard på en avstickargata. Extra bädden (lotten föll på Christoffer) var en madrass in klämd mellan två små sängar. Toaletten beskrivs bäst som en noliatoalett uppställd bara för kvällen. Vi hittade senare på kvällen även ett stort antal myrgångar längs väggen och golvet. Vi hade inte hjärta att väcka stackaren som hade nattskiftet på hotellet. För att detta ska vara lika roligt för er som för oss måste vi upplysa er om att det varje hotell sover en eller flera stackare på en madrass nere i recpetionen. 24 hour service kan man säga. Blev väldigt shockade första morgonen vi kom ut ur hissen och hotellvärden ligger på en madrass och sover. Nog om det.
Vi tog en middag och sedan en tidig kväll för att ladda upp oss.
Idag har vi strosat runt i Saigon efter någon shoppingmall som inte verkar existera. Dagen till ära lyser solen på riktigt för första gången och efter några timmar är vi less. Vi sitter som sagt på en restaurang nu och blickar ut över kaoset på gatan. Folk har fortfarande inte lärt sig trafikvett sen vi senast var här...
Nu väntar flyget till Kuala Lumpur som avgår senare ikväll. Vi lämnar Vietnam nu och ser fram emot vad Malaysia har att erbjuda.
Ljuvasol's resetips nr 3: Undvik ögonkontakt med allehanda gatuförsäljare då du annars får en hel drös tandlösa försäljare efter dig.
Nha Trang - staden gud glömde
Vi har nu varit i Nha Trang i några dagar och staden har inte infriat våra förväntningar. Bilden vi hade framför oss innan resan var ju 2 månader av sol och bad men den senaste veckan har solen inte visat sig många minuter. Nha Trang är säkert mycket fint och vackert när det är sol men utan solen har den inte mycket att erbjuda. För att hålla humöret någorlunda uppe har vi sovit bort det mesta av dagarna och istället levt som nattugglor. Våra dagar har i stort sett likadana ut vaknat, sett vädret, ätit kombinerad frukost och lunch, gått tillbaka till hotellet som dränkta råttor, legat i sängen till middag och kollat på en ofantligt massa skitfilmer. När sedan kvällen kommit har vi inhandlat några öl och dyra muggar. Har sedan gått ut och träffat nya människor och kontakter. Som tur vad är vi inte ensamma om att vara deprimerade över vädret.
Vi har träffat en massa olika människor, stygga, trevliga och konstiga. En av många stygga människor är våran privata taxichafför som i praktiken bott utanför vårat hotell efter Königssons och Berggrens natt tur den andra kvällen. På väg till en bar stötte vi på denna filur som skulle ta oss de sista 50 meterna till Guava med en slags taxicykel som är tillverkad för en liten asiat. Vi klämde båda in oss och vi förstod snabbt att det inte skulle funka, dock envisades han om att det inte var någon fara. Till att börja med så fick han lov att putta på cykeln för att ens kunna börja cykla. Vi förstod ganska snabbt att han inte tagit oss till Guava utan istället var på väg in mot staden. Under färden började han med massa väsa ut olika fraser på något som skulle framstå som engelska. Han påpekade flera gånger att han var otroligt svettig och att vi var väldigt tunga (heavy heavy, sweaty sweaty). Vi frågade vart vi var på väg men han engelska kunskaper var långt ifrån goda för att förstå oss. 15 minuter senare stannade han svettig av vid en mörklagd butik och ut kom 3 flickor som skulle ge oss massage massage, bong bong, sucki sucki. Panikslagna hoppade vi på cykeln och uttryckte oss att vi inte behövde någon massage. Vi ville bara tillbaka till turiststråken. För att göra oss förstådda var vi tvungna att sänka våran nivå till hans. Back to beach, no massage räckte och vi började rulla tillbaka. Resten av kvällen flöt på fint förutom att Königsson blev av med kameran, troligtvis till en tjuvaktig prostituerad. Hans kväll slutade tidig då hans hopp rann ur kroppen men resten av gänget fortsatte att göra Nha Trang osäkert tillsammans med en vädligt full australienare, en mycket stygg holländare och ett skönt amerikanskt gäng.
En annan stygg person vi träffat här är en gammal affärsgumma som "hjälpte" oss att hitta en skjorta till Christoffer. Det hela började med vår jakt på skjortor till den kommande kvällen då vi sprang in i henne i hennes affär. Vi hittade dock ingen skjorta där och lämnade butiken snabbt, detta kunde hon inte acceptera utan bad oss följa med henne in bland djungeln av inhemska marknadsstånd. Två huvud längre än alla andra banade vi oss fram längs de smala gångarna fram till hennes andra butik. Hon domderade kort ut några kommandon och bossade fram en massa skjortor. Dock ingen som föll oss i smaken. Tio minuter senare hade vi kommit loss ur hennes järngrepp och bokstavligen talat sprungit bort från henne. Vi upptäckte dock att hon följde oss tätt i spåren. Vi gick in i en annan butik för att bli av med henne och Königsson hittade en keps som föll honom i smaken. Berggren upptäckte efter fem minuter i ögonvrån ett välbekant ansikte bakom Königssons rygg. Där bakom honom stod kärringen och viskade med det en annan asiat. Alla kepsar som fanns på hyllan kostade 21000 dong men den Königsson hittat kostade tydligen det dubbla. Märkligt var det då kepsen var väldigt simpel och enfärgad. För att bli av med henne en gång för alla prutade Königsson ner priset till 30000. När affären var klar vände hon blickarna tillbaka mot en skräckslagen Berggren och ville återigen ha honom till att köpa en av hennes skjortor. Vi fick ner priset 2/3 av ursprungspriset och Berggren slog till på en skjorta. Alla parter var nöjda och vi lämnade henne åt hennes öde.
Vi har vi ställt in siktet på Malaysia och beställt nya biljetter en vecka tidigare än planerat. Allt för att slippa regnet och få uppleva solen. Vi sket även i dykarutbildningen och bestämde oss att göra den i Thailand som planerat. Tåget avgår imorgon tillbaka till Saigon och därefter flyg på torsdagskvällen. Sammanfattningsvis kan man säga att Vietnam ej visat upp sin bästa sida för oss och vi ger det ett ljummet betyg.
Bilder kommer senare då vi ej har tillgång till dem i nuläget.
Ljuvasol's resetips nr 2: Res aldrig till ett regnigt Vietnam...
Vi har träffat en massa olika människor, stygga, trevliga och konstiga. En av många stygga människor är våran privata taxichafför som i praktiken bott utanför vårat hotell efter Königssons och Berggrens natt tur den andra kvällen. På väg till en bar stötte vi på denna filur som skulle ta oss de sista 50 meterna till Guava med en slags taxicykel som är tillverkad för en liten asiat. Vi klämde båda in oss och vi förstod snabbt att det inte skulle funka, dock envisades han om att det inte var någon fara. Till att börja med så fick han lov att putta på cykeln för att ens kunna börja cykla. Vi förstod ganska snabbt att han inte tagit oss till Guava utan istället var på väg in mot staden. Under färden började han med massa väsa ut olika fraser på något som skulle framstå som engelska. Han påpekade flera gånger att han var otroligt svettig och att vi var väldigt tunga (heavy heavy, sweaty sweaty). Vi frågade vart vi var på väg men han engelska kunskaper var långt ifrån goda för att förstå oss. 15 minuter senare stannade han svettig av vid en mörklagd butik och ut kom 3 flickor som skulle ge oss massage massage, bong bong, sucki sucki. Panikslagna hoppade vi på cykeln och uttryckte oss att vi inte behövde någon massage. Vi ville bara tillbaka till turiststråken. För att göra oss förstådda var vi tvungna att sänka våran nivå till hans. Back to beach, no massage räckte och vi började rulla tillbaka. Resten av kvällen flöt på fint förutom att Königsson blev av med kameran, troligtvis till en tjuvaktig prostituerad. Hans kväll slutade tidig då hans hopp rann ur kroppen men resten av gänget fortsatte att göra Nha Trang osäkert tillsammans med en vädligt full australienare, en mycket stygg holländare och ett skönt amerikanskt gäng.
En annan stygg person vi träffat här är en gammal affärsgumma som "hjälpte" oss att hitta en skjorta till Christoffer. Det hela började med vår jakt på skjortor till den kommande kvällen då vi sprang in i henne i hennes affär. Vi hittade dock ingen skjorta där och lämnade butiken snabbt, detta kunde hon inte acceptera utan bad oss följa med henne in bland djungeln av inhemska marknadsstånd. Två huvud längre än alla andra banade vi oss fram längs de smala gångarna fram till hennes andra butik. Hon domderade kort ut några kommandon och bossade fram en massa skjortor. Dock ingen som föll oss i smaken. Tio minuter senare hade vi kommit loss ur hennes järngrepp och bokstavligen talat sprungit bort från henne. Vi upptäckte dock att hon följde oss tätt i spåren. Vi gick in i en annan butik för att bli av med henne och Königsson hittade en keps som föll honom i smaken. Berggren upptäckte efter fem minuter i ögonvrån ett välbekant ansikte bakom Königssons rygg. Där bakom honom stod kärringen och viskade med det en annan asiat. Alla kepsar som fanns på hyllan kostade 21000 dong men den Königsson hittat kostade tydligen det dubbla. Märkligt var det då kepsen var väldigt simpel och enfärgad. För att bli av med henne en gång för alla prutade Königsson ner priset till 30000. När affären var klar vände hon blickarna tillbaka mot en skräckslagen Berggren och ville återigen ha honom till att köpa en av hennes skjortor. Vi fick ner priset 2/3 av ursprungspriset och Berggren slog till på en skjorta. Alla parter var nöjda och vi lämnade henne åt hennes öde.
Vi har vi ställt in siktet på Malaysia och beställt nya biljetter en vecka tidigare än planerat. Allt för att slippa regnet och få uppleva solen. Vi sket även i dykarutbildningen och bestämde oss att göra den i Thailand som planerat. Tåget avgår imorgon tillbaka till Saigon och därefter flyg på torsdagskvällen. Sammanfattningsvis kan man säga att Vietnam ej visat upp sin bästa sida för oss och vi ger det ett ljummet betyg.
Bilder kommer senare då vi ej har tillgång till dem i nuläget.
Ljuvasol's resetips nr 2: Res aldrig till ett regnigt Vietnam...
Nha Trang
Hej igen!
Några dagar har gått sedan sista uppdateringen då brist på internet och tid varit problemet. Vi befinner oss nu i Nha Trang vid Vietnams kust, en liten stad som präglas av turismen.
Bussen började rulla och vi ryckte på axlarna och bestämde oss att inte bry oss mer i det. Det tog ett bra tag innan vi lämnade Saigon då det är en otroligt stor stad men tillslut lämnade vi förorterna bakom oss. Efter någon timme stannade bussen till vår stora lycka och vi kunde köpa oss lite nödproviant. Bussresan fortgick och resten av dagen spenderades i bussen. Elva timmar senare klev vi med lätt styva ben av i Nha Trang, bara för att mötas av regn. Vi tog en taxi till vårat hotell och gjorde oss hemmastadda. Standarden var väl inte överdriven men vi var allt för trötta för att vara kräsna. Vi gick ut på stan (efter några välbehövande besök på toaletten först) och åt middag. Vi tog en tidigt kväll och satsade på beachen istället dagen efter.
Vi ställde klockan på halv 7 för att börja dagen med en löprunda samt morgon BRAK (under ledning av MP - Christoffer Berggren). När vi väl klev upp såg att vi molnen från kvällen innan satt kvar och vi insåg att våra chanser att se solen idag inte var så stora. Vi kan inte styra vädergudarna så vi spenderade dagen på staden men hann även med ett besök på playan för lite beachsoccer (samt ett dopp). Chriffe och Königsson tog tillfället i akt att se det riktiga vietnam medan Filip tog igen sig och besökade staden bortom tursimen. Det var en fin upplevelse och vi gjorde oss några fynd.
Vi ska nu snart gå och äta middag och dricka lite Tiger sen se vad Nha Trang har att erbjuda. Vi såg att under veckan som kommer är vädret inge vidare så vi har idag bokat tid för att taq dykarcertifikat. Vi börjar vår utbildning i övermorgon och vi är otroligt taggade och spända på denna upplevelse. Bilder kommer vi ett senare tillfälle då vi ej har internet på hotellrummet.
PS: Flaggan i topp för HIF som slog skellefteå senast, hoppas på vinst mot vildmännen nästa helg också!
Några dagar har gått sedan sista uppdateringen då brist på internet och tid varit problemet. Vi befinner oss nu i Nha Trang vid Vietnams kust, en liten stad som präglas av turismen.
Vi klev upp tidigt på lördagsmorgonen för att hinna med bussen som avgick 07.30. Det blev lite små stressigt men vi hann till slut. Väl på bussen satt vi oss tillrätta och förberedde oss mentalt för de kommande timmarna. Bussresan beräknades ta tio timmar så vi var väl inte allt för taggade. En efter en droppade folket in i bussen och vi såg til vår förfasan att nästan alla hade en kasse mat med sig. Vi insåg då att vi självklart glömt att köpa med något till bussresan och även om vi vid dåläget var mätta och belåtna visste vi mycket väl hur man känner sig när blodsockret börjar dala efter några timmar.
Bussen började rulla och vi ryckte på axlarna och bestämde oss att inte bry oss mer i det. Det tog ett bra tag innan vi lämnade Saigon då det är en otroligt stor stad men tillslut lämnade vi förorterna bakom oss. Efter någon timme stannade bussen till vår stora lycka och vi kunde köpa oss lite nödproviant. Bussresan fortgick och resten av dagen spenderades i bussen. Elva timmar senare klev vi med lätt styva ben av i Nha Trang, bara för att mötas av regn. Vi tog en taxi till vårat hotell och gjorde oss hemmastadda. Standarden var väl inte överdriven men vi var allt för trötta för att vara kräsna. Vi gick ut på stan (efter några välbehövande besök på toaletten först) och åt middag. Vi tog en tidigt kväll och satsade på beachen istället dagen efter.
Vi ställde klockan på halv 7 för att börja dagen med en löprunda samt morgon BRAK (under ledning av MP - Christoffer Berggren). När vi väl klev upp såg att vi molnen från kvällen innan satt kvar och vi insåg att våra chanser att se solen idag inte var så stora. Vi kan inte styra vädergudarna så vi spenderade dagen på staden men hann även med ett besök på playan för lite beachsoccer (samt ett dopp). Chriffe och Königsson tog tillfället i akt att se det riktiga vietnam medan Filip tog igen sig och besökade staden bortom tursimen. Det var en fin upplevelse och vi gjorde oss några fynd.
Vi ska nu snart gå och äta middag och dricka lite Tiger sen se vad Nha Trang har att erbjuda. Vi såg att under veckan som kommer är vädret inge vidare så vi har idag bokat tid för att taq dykarcertifikat. Vi börjar vår utbildning i övermorgon och vi är otroligt taggade och spända på denna upplevelse. Bilder kommer vi ett senare tillfälle då vi ej har internet på hotellrummet.
PS: Flaggan i topp för HIF som slog skellefteå senast, hoppas på vinst mot vildmännen nästa helg också!
Saigon
Saigon, eller Ho Chi Minh City som den officellt kallas har bjudit på en massa trevliga upplevelser. Gårkvällen gick smidigt då vi snabbt hittade ett fint hotell. Blev sedan en kort första kväll då vi alla tre var väldigt slitna efter allt resande. Vi åt middag på en bakgata och betyget blev godkänt och alla var nöjda. Trötta som vi var la vi oss tidigt för att orka med morgondagens alla äventyr.
(The beerbrothers - första ölen i Saigon)
Vi vaknade tidigt på fredagmorgonen och åt vår första frukost i Vietnam, den bestod av en risblandning där innehållet fortfarande är okänt, ägg, rostade mackor och färska frukt. Efter vi fyllt magen med allehanda asiatiska maträtter begav vi oss mot det vi trodde var krigsmuseét. Vi var alla fulla av förväntan och hittade snabbt ett stort fint hus fullt med turister, vi betalade glada i hågen in oss och började våran rundtur. Vi gick länge runt och kollade på olika rum som var fint inredda, självklart var det lite smått intressant men det gick sakta upp för oss att vi var helt fel ute. Vi frågade till slut en guide och det visade sig att vi nu befann oss i "the independence palace" och inte alls i "the war remnant museum" som vi trott en lång tid.
Vi började vår trapats dit då hon vädligt vänligt beskrev vägen. Efter några minuters gång var vi framme och vi skulle få en allt annat en trevlig upplevelse. Museét i sig var ju väldigt intressant men bilderna och faktan man fick ta del av var väldigt äcklig och man fick en helt ny syn på vietnam krigets hemskheter. Vi gick facinerade men samtidigt äcklade runt och kollade på allt en bra stund.
(en av många vidriga bilder vi såg
En amerikansk soldat som håller
i resterna av en viet-cong soldat
som blivit träffad av en bomb)
Tagna av muséet kände vi att det var dags att hitta något roligare så vi styrde vår steg mot centrum för lite shopping och lunch. Vi hittade ett gatukök i ett hörn av en hektisk marknad och vi testade på lite vietnamesisk mat. Mätta och belåtna bestämde vi oss för lite shopping och spenderade resten av dagen på Saigons gator och gränder.
En lång dag på staden tog ut sin rätt och några timmars vila satt fint i kroppen. Vi tog en sen och god middag på en restaurang i Saigons centrum (även några öl hann slinka ner). Vi bestämde oss också om att testa på Saigons nattliv innan vi lät John blund ta oss. Apocalypse now var dock ingen hit och vi bestämde oss att göra en tidigt kväll (tidigt och tidigt, klockan är dock två). Vi ska ny imorgon lämna Saigon bakom oss för en stund och byta trånga gator mot vita stränder och klarblått hav. En buss som beräknas ta cirka 10 timmar oss står på agendan imorgon och vi är väl inte allt för taggade på det. Vi får försöka se vad som väntar på oss och nöja oss över det. Nu ska vi sova och vila upp kropparna. Vi återkommer om någon dag då vi har gjort oss hemmastadda i Nah Trang, sov gott och hälsningar från andra sidan jordklotet!
(Koffe undrar om det är säkert att korsa gatan)
(Marcus och Christoffer utanför hotellet)
(Mackan har koll på pinnarna)
(Filip har dock inte riktigt anpassat sig än, kommer snart
(Christoffer finner ölen otroligt törstsläckande)
(The beerbrothers - första ölen i Saigon)
Vi vaknade tidigt på fredagmorgonen och åt vår första frukost i Vietnam, den bestod av en risblandning där innehållet fortfarande är okänt, ägg, rostade mackor och färska frukt. Efter vi fyllt magen med allehanda asiatiska maträtter begav vi oss mot det vi trodde var krigsmuseét. Vi var alla fulla av förväntan och hittade snabbt ett stort fint hus fullt med turister, vi betalade glada i hågen in oss och började våran rundtur. Vi gick länge runt och kollade på olika rum som var fint inredda, självklart var det lite smått intressant men det gick sakta upp för oss att vi var helt fel ute. Vi frågade till slut en guide och det visade sig att vi nu befann oss i "the independence palace" och inte alls i "the war remnant museum" som vi trott en lång tid.
Vi började vår trapats dit då hon vädligt vänligt beskrev vägen. Efter några minuters gång var vi framme och vi skulle få en allt annat en trevlig upplevelse. Museét i sig var ju väldigt intressant men bilderna och faktan man fick ta del av var väldigt äcklig och man fick en helt ny syn på vietnam krigets hemskheter. Vi gick facinerade men samtidigt äcklade runt och kollade på allt en bra stund.
(en av många vidriga bilder vi såg
En amerikansk soldat som håller
i resterna av en viet-cong soldat
som blivit träffad av en bomb)
Tagna av muséet kände vi att det var dags att hitta något roligare så vi styrde vår steg mot centrum för lite shopping och lunch. Vi hittade ett gatukök i ett hörn av en hektisk marknad och vi testade på lite vietnamesisk mat. Mätta och belåtna bestämde vi oss för lite shopping och spenderade resten av dagen på Saigons gator och gränder.
En lång dag på staden tog ut sin rätt och några timmars vila satt fint i kroppen. Vi tog en sen och god middag på en restaurang i Saigons centrum (även några öl hann slinka ner). Vi bestämde oss också om att testa på Saigons nattliv innan vi lät John blund ta oss. Apocalypse now var dock ingen hit och vi bestämde oss att göra en tidigt kväll (tidigt och tidigt, klockan är dock två). Vi ska ny imorgon lämna Saigon bakom oss för en stund och byta trånga gator mot vita stränder och klarblått hav. En buss som beräknas ta cirka 10 timmar oss står på agendan imorgon och vi är väl inte allt för taggade på det. Vi får försöka se vad som väntar på oss och nöja oss över det. Nu ska vi sova och vila upp kropparna. Vi återkommer om någon dag då vi har gjort oss hemmastadda i Nah Trang, sov gott och hälsningar från andra sidan jordklotet!
(Koffe undrar om det är säkert att korsa gatan)
(Marcus och Christoffer utanför hotellet)
(Mackan har koll på pinnarna)
(Filip har dock inte riktigt anpassat sig än, kommer snart
(Christoffer finner ölen otroligt törstsläckande)
Dryga finnar, förseningar och äckliga hamburgare
Efter många om och men är vi äntligen nere i värmen. 30 + är inte alls helt fel! Hur är vädret hemma i moderlandet?
(vy från fönstret)
(en inte allt för taggad Christoffer)
Flygningen till Findland gick inte riktigt som planerat. tät trafik och dimma försenade oss med 30 minuter och vårat tak till anslutningsplanet blev genast mycket kortare än beräknat, detta resulterade i en ny olympiskgren som vi har döpt till 1000 meter Gatelöpning. Denna gren går till på följande sätt,
man ska på så kort tid som möjligt springa 1000 meter genom Finlands största flygplats med korridorerna fyllda med förvirrade japanska turister.
(vy från fönstret)
Vi klarade språngmarschen och hann till flyget i tid bara för att sedan få sitta och vänta två timmar på grund av is i motorerna. Vi lät dock inte detta förstöra vårat humör då vi glada och förväntansfulla drömde oss bort till varmare breddgrader. Våran resa blev dock allt annat än en trevlig upplevelse...
Knappt hade vi hunnit upp i luften innan finnjävlarna satte igång. Visst kan vi erkänna att det finska språket har sin charm, men när man sitter i ett flygplan i 9 timmar med feta, fulla finskar (och finskor) är det inte längre så charmigt. Tro oss, vi vet!
(en inte allt för taggad Christoffer)
Efter en lång och otrevlig natt (se ovan) landade vi utsvultna, trötta och förbannade i Bangkok. För att steget över till det thailändska köket inte skulle bli så stort valde vi R-burger inne i flygplatsen. Lokalerna och personalen kan man abosult inte klaga på men kockjäveln och hans R-burgers föll oss inte i smaken. Frågan är ju ens om man kan kalla det en hamburgare, rått kött, ett otroligt sliskigt bröd och sallad var vad den bestod av. Tummen upp för ketchupen dock, den smakade delikat.
Nu sitter vi och väntar på det sista flyget för dagen och vi är inte alls trötta efter 30 timmar på resande fot. Destinationen är Saigon, eller som den officellt heter, Ho-Chi-Minh City. På kvällens agenda står det inte så mycket, en god natts sömn lär nog behövas för att vi ska orka med att utforska denna stad till fullo.
Ljuva sol's resetips nr 1: Ska ni köpa något i Baht och inte riktigt är säkra på värdet i svenska kronor. Dra helt enkelt bort en nolla i slutet av beloppet, gångra det sedan med två och vips så får ni en relativt korrekt växelkurs
Väntan är över, but still long to go
Det blev som vi alla hade förutspått en lång natt, där förväntningarna var skyhöga. En natt med få timmars sömn men desto mer tankar på resan.
Flyget ner till huvudstaden gick utan några komplikationer och vi sitter nu på Arlanda flygplats och inväntar flyget som ska ta oss till Helsingfors, sen vidare till Thailand. Först väntar dock en sista svensk måltid!
(Filip tar igen sig)
Mer uppdateringar kommer så fort tillfälle ges
PS. Tack till /fr som körde oss till Umeå City Airport
Flyget ner till huvudstaden gick utan några komplikationer och vi sitter nu på Arlanda flygplats och inväntar flyget som ska ta oss till Helsingfors, sen vidare till Thailand. Först väntar dock en sista svensk måltid!
(Filip tar igen sig)
Mer uppdateringar kommer så fort tillfälle ges
PS. Tack till /fr som körde oss till Umeå City Airport
Hunk 3: Filip Rutqvist
Namn: Nils Filip Rutqvist
Ålder: 19 år
Civilstatus: Tillgänglig
Intressen: Innebandy, fotboll, hockeyrinken, & vänner
Favorit käk: Svårt, men mammas kycklinggryta står högt upp på listan
Favorit serie: Ser inte så mycket serier men entourage är riktigt bra
Favorit frukt: Mandarin
Favorit drink: Bullmaister
Fest eller fredagsmys: Beror mycket på vilket humör man är på, men måste nog hålla med hunk 2
Skog eller stad: Skogen
Slips eller fluga: fluga
Sommar eller höst: Sommar
Beskrivning: Filip är en helylle kille på nitton år som ser sin kropp som det ultimata verktyget. Filip älskar att använda sin kropp till arbete och räds inte för nya utmaningar. Folk som träffat Filip kommer alltid komma ihåg det vänliga leendet och den snälla men samtidigt mystiska blicken man fick av honom. Filip spenderar helst sin fritid med att jobba på magrutorna, spela innebandy eller bara rädda någon i knipa
Hunk 2: Christoffer Berggren
Namn: Johnny Christoffer Berggren
Ålder: 20 år
Civilstatus: Tillgänglig
Intressen: Umgås med kompisarna, gymmet, fotboll
Favorit käk: Mammas Spaghetti Carbonara
Favorit serie: Big bang theory, Entourage, Band of brothers
Favorit frukt: Har alltid varit svag för Meloner
Favorit drink: Tjernströms häxblandning
Fest eller fredagsmys: Finns inget som slår en fiesta med grabbarna
Skog eller stad: Skogen
Slips eller fluga: Slips
Sommar eller höst: Sommar såklart
Beskrivning: Christoffer är en glad och oftast mysig kille som hunnit fylla 20 år. På fritiden föredrar han långa skogspromenader, en fin middag och en helkväll framför brasan. Om du inte finner Christoffer i sällskap med sina vänner hittar du honom säkerligen på en innebandyplan, fotbollsplan eller på gymmet.
Hunk 1: Marcus Königsson
Namn: Marcus John Königsson
Ålder: 21 år
Civilstats: I ett förhållande
Intressen: Umgås med flickvännen, innebandy, vänner & tvspel
Favorit käk: Pappas köttgryta
Favorit serie: Entourage, How I met your mother
Favorit frukt: Apelsin står högt upp på listan
Favorit drink: Åström's Mojito eller en gammal hederlig Bullmeister
Fest eller fredagsmys: Svårt att slå en fredagskväll med en bra film, gott sällskap och lite tilltugg
Skog eller stad: Helt klart skogen
Slips eller fluga: Slips
Sommar eller höst: Svårt val, blir nog sommar ändå
Beskrivning: En god och glad kille på tjugoen höstar som lever en aktiv livsstil. Marcus tycker om att umgås med sina vänner och sin flickvän Elin. Spenderar gärna sin tid ute i naturen vid en öppen eld med gott fika men när tillfälle ges uppskattas även en stadsrunda. Marcus har inte bestämt vad som händer i framtiden men det lutar mot en utbildning av något slag i björkarnas stad.
Hej och Välkommen
Hej och välkomna till vår resedagbok. Vi ska spendera 2 månader i Thailand, Vietnam och Malaysia och här kommer du kunna följa våra äventyr och upplevelser.
Här kommer en kort beskrivningar om oss som ska fara iväg på detta äventyr.
Här kommer en kort beskrivningar om oss som ska fara iväg på detta äventyr.
